Goda förvaltare

Temat för nionde söndagen i Trefaldigheten är "Goda förvaltare". Efter att ha läst texterna till alla tre årgångar på temat så har jag valt att försöka framställa 3 personer som får någonting, att förvalta och skänker vidare.  

Jesu himmelsfärd

Skulpturen av Kristi himmelsfärd är nog den skulptur jag är minst nöjd med hittills, så den kommer jag art göra om. Idéen med att jag vill att skulpturerna ska vara förhållandevis små och hanterbara för att kunna visas och flyttas omkring, gör ibland att skulpturen tappar sitt uttryck och blir banal. Så, bara att göra om och göra rätt.

Babels torn

Babels torn finns beskrivet i Första Moseboken kapitel 11. Den är inte helt klar än, jag ska förse den med text på olika språk för att koppla den samman med språkförbistringen. 

Edens trädgård

Skulpturen är utformad efter beskrivningen i Första Moseboken kapitel 2. Med floden som rinner upp i Eden och delar sig i fyra delar : Pischon, Gichon, Eufrat och Tigris. I mitten av trädgården står Kunskapens träd. I trädgården finns också ormen med ben ( vilka han förlorar senare i kapitel 3). 

Ruts bok

Ruts bok är en fantastisk liten bok om två kvinnor. Efter att jag läst den första gången så fastnade jag för det speciella bandet emellan kvinnorna, något slags kärleksfullt beroende."Dit du går, går också jag". Då gjorde jag en skulptur av två kvinnor som kärleksfullt lutar sig mot varandras händer. Och om en av de släpper så faller de båda. 

När jag sedan läste igenom texten en andra gång fastnade jag för slutet i berättelsen, som har lite av Disneyslut (...och allt blir bra till slut...) över sig. Jag gjorde då en skulptur föreställande den nya familjekonstellationen med den äldre Boas som fått barnet Oved, med den yngre Rut och där den äldre Noomi finns med i omfamningen och omhändertagandet av barnet. 

Fotografier Bilder Skisser

Fotografi på lera.
Under tiden som jag arbetar med de tredimensionella bilderna i lera, så jobbar jag parallellt med fotografier, skisser och bilder på lera och i andra material. Om och ifall de kommer att användas i projektet "Gestalter" vet jag inte än. Jag vill inte lägga band på de idéer som dyker upp. Inte än.

Den här "familjen" råkade bli till då jag funderade på hur jag skulle kunna uttrycka Treenigheten.

Färgprover

Prästen

Prästen är den skulptur ur vilken hela den här idéen uppstod. Nedan stående berättelse beskriver upplevelsen: 

"Jag tänker på vad det är jag vill. Vad det är jag vill förmedla. Jag är en iakttagare, en som ser, som upplever. I det jag ser, väcks en längtan, en kraft som jag vill förmedla. Men jag vet inte vad det är jag ser. Vet inte om jag förstår. Vet inte om jag kan sätta ord på det. Som den där gången i kyrkan på en kvällsmässa. Det var kyligt när jag åkte dit. Jag bar en tung sorg i mitt hjärta. Jag längtade efter kärlek, medmänsklighet, svar och förklaring på allt det svåra som hade hänt. Jag var öppen och mottaglig. Jag satte mig längst bak i kyrkan. Tog inte ens av mig jackan. Bara hasade ned den lite från axlarna och la de blöta vantarna och mössan på bänken bredvid. Mässan inleddes och den kvinnliga prästen talade, läste ur bibeln, predikade och orden flöt som en porlande bäck förbi mina öron. Jag förstod inte orden. Kyrkomusikern spelade och jag läste och sjöng de skrivna orden i psalmboken, men kunde inte förstå vad de betydde. De kunde lika gärna ha varit skrivna på ett annat språk. Vad gör jag här? tänkte jag. Jag ställde mig i kön för att ta emot nattvarden och kände att jag inte var där. Min kropp stod där. Mitt sinne sökte svar, sökte tröst. Jag upptäckte att jag hade gått fram till ljuslådan och stod i begrepp att tända ett ljus. Jag fumlade bland de otända ljusen, fick tag i ett, tände det och tryckte ned det i sanden. Jag kände värmen från alla ljusen som tänts till minne av någon vi saknade. Jag gick tillbaka till den bakre bänken och kände värmen ligga kvar på mitt bröst. Förundrad lät jag jackan glida ned på bänken och kände fortfarande den kvardröjande värmen. Prästen i den vita alban(kåpan) avslutade mässan genom att sträcka ut armarna åt båda sidorna. Precis i det ögonblicket så kände jag den där enorma kraften av att vilja förmedla, att fånga just den positionen. Trots att jag inte förstod vad det var jag såg och upplevde. Det var bara så starkt. Jag plockade upp min skissbok och skissade snabbt ned prästens position med de utsträckta armarna. Jag tittade på skissen och förstod inte vad det var jag ville förmedla. Någon dag senare satt jag i en barngrupp med en vit lerklump i händerna. Jag hade ingen plan utan lät fingrarna forma fritt under det att jag samtalade med några av flickorna. Efter en stund såg jag att mina händer format prästens vita kåpa med de utsträckta händerna. Ännu en gång hade jag försökt att återge det jag inte kunde förstå. Ett år senare sitter jag på en kvällsmässa före en skrivarkurs i en annan kyrka. Prästen är densamma och åter igen får jag se samma armar, samma händer, i samma position, och nu har jag satt ord på det som jag fortfarande inte kan förstå."

Liten utställning på Hannagården i Sorunda på Botvidsdagen.

Sommarens arbete

Under sommaren har arbetet fortsatt i sakta mak. Två skulpturer har formats ur Ruts bok. Den första visar kvinnornas ställning-beroende av varandra. Den andra visar slutet i berättelser med barnet i centrum. Vidare så har jag modellerat Jesu himmelsfärd, Babels torn i röd lera och Edens trädgård med flodernas framfart i landskapet och den sistnämnda skulpturen har fått många starka färger. Bilder kommer snart!

GESTALTER

Sedan november 2013 arbetar jag med ett projekt som heter "Gestalter". Jag följer kyrkoårets teman och studerar de tillhörande bibeltexterna. Sedan försöker jag att gestalta de bilder som texterna och temat väcker hos mig. Jag arbetar huvudsakligen i lera. Projektet kommer att pågå till och med 2015. Jesu dop